Helt ensam sitter jag i min fasters trapp hus. Väntar på att min familj ska komma. Själv vill jag inte gå upp, tyvärr är jag för blyg. Väntan är lång och tråkig. När allt är tråkigt går det så långsamt. Man inser då alla sina fel och kan hinna tänka. Så nu passar jag på att tänka. Nej, skoja. Är inte seriös någon stans! Men delvis. Vi hörs. Puss