jag som ha väntat en evighet, tack gud!
jag skulle aldrig klara det mer, nuu är det bara fem dagar kvar sen slipper jag allt o börjar om på nytt!
 vill tacka alla som har hjälp mig, men det hjälper inte för att jag ska kunna stanna.
nu är det NÄSTAN över.
dagen är nästan slagen, o allting är över.
jag vill aldrig komma tillbaka, tänker inte det.
du/ni har gjort allt så jävla fel men fortfarande är det mitt fel.
det kan inte höra ihop, det gör det inte heller.
allt är tydligen mitt fel, helt enkelt jag kanske är felet?
 
 
 
 
Älskar dig!♥